Inte så jävla rock n' roll

Ibland rockar tillvaron fett. Som i torsdags när jag drog iväg på roadtrip och återknöt gamla vänskapsband. En kväll full med roliga människor och fantastiska konversationer. Och inte att förglömma, grym musik. En kväll då jag var modig, rolig och helt överjordiskt fantastisk.



Morgonen efter vaknade jag med blåmärken över hela kroppen efter att ha blivit klämd mot kravallstaketet. Det är för övrigt ingen lätt match att kravla sig ut därifrån, även om man får hjälp över av två starka vakter. Utöver det rekommenderar jag att man har trosor på sig under kjolen ;-) Men, men, morgonen efter infinner sig tomheten. Jag tror att närheten till havet ska lindra, men jag känner mig bara mindre. Jag längtar hem, hem till vovven och familjen och allt det där vanliga. Livet är inte så jävla rock n' roll. Men ibland är det förbaskat roligt.