Nitkris

Snart dags för konsert och nitbältet är spårlöst borta. Det är med andra ord kris, nitkris. Visst, visst, jag kan väl egentligen gå klädd i princip i vad som helst. Men när nitbältet är borta saknar jag det ju redan till vardags, så när jag ska iväg på spelning blir jag ju lite lätt vilsen. Nåja, nu tänkte jag att det är dags för något lite roligare än svart läder, två radigt med pyramidnitar. Så det får bli ett sånt här istället:

Nu håller jag tummarna för att det hinner fram i tid från England.

Black Waltz

Jag är måhända lite Avatar-besatt just nu. I förra veckan kom jag hem från jobbet och lade mig på golvet framför stereon och där låg jag tills jag hade hört Avatars Black Waltz från början till slut. Det som först slog mig var att en del låtar lät så välbekanta, trots att skivan ju släppts samma dag. Kan det kanske vara så att efter två konserter, och en genomlyssning av deras EP på Spotify, så har låtarna lämnat tillräckliga spår för att kännas välbekanta? I sådana fall så är det helt briljant En annan sak som också slår mig är att de i sin musik blandar en massa influenser från blues, funk, vanlig heavy metal och sen sätter sin egen death metal prägel på det. Kanske är det därför de faktiskt lyckades omvända mig. För, som bekant, jag lyssnar ju inte på death metal ;-) Dock verkar det som att deras ena gitarrist har hoppat av bandet. Vilket känns lite tråkigt, men mycket väl förklarar varför de hade en annan gitarrist på scen senast jag såg dem...

En födelsedagspresent

Den senaste tiden har jag snöat in på Avatar. Ett band som jag länge avfärdade med att jag inte lyssnar på sån musik. Nåväl första gången jag såg och hörde dem live blev jag tillräckligt förtjust för att vilja lyssna mer på dem. Men det gick bara inte. När jag hörde dem på Spotify blev jag bara stressad och orolig. Sen var det dags på juldagen igen, då de var förband till Hardcore Superstar. Sedan dess har det varit kört, jag vill inte lyssna på något annat. Så idag har jag förbeställt deras kommande platta. Och det bästa är att den släpps och kommer landa in i min brevlåda på min födelsedag.

Inte så jävla rock n' roll

Ibland rockar tillvaron fett. Som i torsdags när jag drog iväg på roadtrip och återknöt gamla vänskapsband. En kväll full med roliga människor och fantastiska konversationer. Och inte att förglömma, grym musik. En kväll då jag var modig, rolig och helt överjordiskt fantastisk.



Morgonen efter vaknade jag med blåmärken över hela kroppen efter att ha blivit klämd mot kravallstaketet. Det är för övrigt ingen lätt match att kravla sig ut därifrån, även om man får hjälp över av två starka vakter. Utöver det rekommenderar jag att man har trosor på sig under kjolen ;-) Men, men, morgonen efter infinner sig tomheten. Jag tror att närheten till havet ska lindra, men jag känner mig bara mindre. Jag längtar hem, hem till vovven och familjen och allt det där vanliga. Livet är inte så jävla rock n' roll. Men ibland är det förbaskat roligt.

Kan vara värt att testa

http://www.discoverychannel.se/thecolony

Kära tomten

Hej tomten!
Jag lovar att vara jättesnäll hela nästa år om du bara kunde ge mig ett par av sakerna på min önskelista.
1. En trygg fristad åt alla dem så varit tvugna att fly sina hem på grund av krig, svält eller andra katastrofer.
2. Skydd och värme åt alla hemlösa.
3. Mod och styrka åt alla de barn som far illa hos sina föräldrar, eller hos andra som fått till uppgift att ge dem trygghet.
4. Rätt till jordens alla kvinnor att bestämma över sina egna liv.
5. Slut på all form av tortyr.
6. Möjlighet till skolgång för alla barn oavsett kön eller föräldrarnas ekonomi.
7. En vakande hand över våra svenska soldater i utlandstjänst.

Tack på förhand!

Ett spöke med humor, liksom.

En polare till mig har ett spöke i sitt hus. Egentligen har hon inte ett, utan flera. Men det här spöket är lite speciellt, inte bara för att han luktar svett, utan för att han har humor. Ett par gånger har spöket i fråga satt igång stereon mitt i natten. Nu senast var det Leonard Cochens Heart With No Companion.

I greet you from the other side
Of sorrow and despair
With a love so vast and shattered
It will reach you everywhere
And I sing this for the captain
Whose ship has not been built
For the mother in confusion
Her cradle still unfilled

Det om något är väl en hälsning från andra sidan som heter duga.