Ut och rocka på stan?

"Ska du ut och rocka på stan i helgen, eller?" frågade en av mina kollegor i fredags. "Nej, jag ska till Bohuslän och lyssna på trubadurer" svarade jag. Så var det med det och så blev det. Även om Metal Town gick av stapeln så måste jag medge att 900 spänn för en festival, där jag endast vill se Rammstein är i mesta laget. Jag får inse att Metal Town inte omfattar min favoritmusikstil, vilken den nu är. Jag tycker ju själv att den är ganska bred.

För övrigt behövde jag verkligen ett miljöombyte. Jag har längtat till Bohuslän i flera år. Men ofta är det som att man måste ha en anledning att ge sig iväg. Den här gången blev det trubadurbandet Trio Derant som spelade i Grebbestad. Jag hade lovat en bekant att vid tillfälle ta och lyssna på dem. Så vi gjorde lite utflykter längs vägen innan vi hamnade i ett regnigt Grebbestad. Av någon outgrundlig anledning hade trion reducerats till en duo, det regnade in på utrustningen och en gitarrsträng brast. Så, grabbarna hade verkligen omständigheterna emot sig. Annars tycker jag nog att de redde sig så bra som man kan förvänta sig. Det största utbytet var nog ändå en kvinna som var där med hela sin familj. Hon satt ständigt och höll takten med både fötter och händer samtidigt som hon hade ett saligt leende på läpparna. Jag ångrar bara att jag inte tog en bild på henne.

Festivalsommar?

Blir det egentligen någon festivalsommar i år? Nu har redan två av årets stora festivaler passerat. Rockstad Falun var först ut med bland annat Gamma Ray, Pretty Maids, The Poodles och Crucified Barbra som jag gärna hade sett. Detta följdes av Sweden Rock Festival, SRF, med bland annat Aerosmith, W.A.S.P., Ratt (som tyvärr tvingades ställa in), D A D med flera som jag gärna hade velat se. Samtidigt spelade Kiss på Stadion i Stockholm. Det är svårt att vara på två ställen samtidigt. Så istället för att försöka äta kakan och ha den kvar ratade jag båda delarna. Det slutade med att jag satt hemma och följde SRF via tidningar och radio på webben och tröstade mig med att jag slapp tälta i regnet.

Jag har tidigare alltid sagt att festivaler inte är något för mig. Anledningen är främst att jag förknippar det med camping. Och jag gillar inte att sova i tält och duscha i hygienbarracker. Men när jag kom på att det går att ta in på hotell och ta buss eller taxi till själva arenan ändrade jag inställning. Eftersom jag är "on a budget" den här sommaren har jag fått välja noggrant var jag ska vara och när. Ofta söker ju arrangörerna volontärer till att arbeta på festivalerna. Du jobbar ett arbetspass och riskerar i och för sig att missa dina favoritband på scen, men får fritt inträde och mat för din insats. Så i augusti börjar min budget-festivalsommar med att jobba som volontär på Sonisphere festivalen i Stockholm.

Överraskningar

När det gäller Myspace är jag ganska ambivalent. Jag brukar kolla av min profil högst sporadiskt eftersom jag är så trött på allt skräp och alla scammers som tar kontakt. Men idag ville jag se om det hade dykt upp några guldkorn som det ibland brukar göra. Men istället för att kolla igenom nya vänförfrågningar trillade jag in på Shadowsides sida och återupptäckte deras musik. Brasilianska Shadowside släppte sitt andra album under 2009 och spelar en melodisk metal helt i min smak. Men utan Myspace hade jag förmodligen inte kommit att lyssna på dem.

Apropå överraskningar fick jag en annan sådan förra helgen. I min hemstad Borås händer inte särdeles mycket. Därför brukar jag oftast ge mig av till Göteborg eller rent av Stockholm när det är några spelningar jag vill gå på. Eftersom Metal House här då och då brukar dra ihop lite band till att spela bestämde jag mig för att lokala initiativ bör stöttas. Så förra helgen gav jag mig iväg för att se The Poodles. Det var första gången jag såg dem live och de gav en skicklig, medryckande och energisk show.

Kvällens stora överraskning bjöd dock förbandet Stingray på. Bohuslänska Stingray har varit verksamma sedan 2006 och har hunnit med att inte bara byta namn utan även gitarrist och ge ut sin första platta (den andra spelades in under våren 2010). Nåja, när jag hörde dem och såg dem på scen kunde jag konstatera att deras okomplicerade hårdrock och passionerade känsla för musiken var oerhört medryckande. Så jag gick hem och beställde deras självbetitlade platta. Flera av låtarna ger en välbekant känsla och ändå känns albumet nytt och fräscht. Visst finns det förbättringspotential, men jag tror ändå att det här är ett band som kommer ta sig ut i världen. Nu inväntar jag deras nästa platta innan den här är utsliten.

Det här är bara början

Bloggen måste ha ett tema och det måste vara något jag brinner för. Ja, det där sa jag för ett tag sedan. Svaret var ju egentligen självklart. Musik. Men varför i hela friden ska jag blogga? Som en del av er redan vet har skrivandet varit en central del i mitt arbetsliv. Som reporter och informatör har skrivandet varit mitt hantverk och researchen själva grundstenen. Nyhetsvärdering är något som vid det här laget sitter i ryggmärgen. Men att ha åsikter och tycka saker har egentligen aldrig passat in i det yrkesmässiga skrivandet. Här får jag skriva om och tycka vad jag vill. Ni är självklart välkomna med kommentarer.

Här är den nu min blogg om musiken som berör mig. Musiken som jag blir glad och lycklig av. Men eftersom jag inte är helt enkelspårig kan det väl dyka upp ett och annat inlägg om hundar, smink och kläder också.

Morgondagen bjuder på en och annan överraskning