Mer The Poodles

Som sagt det blev ju The Poodles istället för H.e.a.t. den här torsdagen. Även om det sällan hällregnar i Borås så blir man lik förbannat blöt efter en timma framför scenen. Men vad gör det? The Poodles gjorde inte mig besviken i alla fall. Fartfylld show som vanligt helt enkelt.



Tyvärr är kameran i min mobiltelefon helt kass och jag måste påminna mig själv om att ta med en riktig kamera i fortsättningen. Men bilden är från Pontus Egbergs bassolo. När jag skulle se The Poodles förra gången funderade jag på hur de skulle göra med Line of Fire, där ju E-type ursprungligen sjunger en del av texten, och jag måste säga att Pontus ersätter honom med den äran.

Jag brukar hålla mig långt borta från autograf sessionerna, men från och med ikväll är jag stolt ägare till en signerad The Poodles T-shirt. Det bara blev så.

Kläder

I regnrusket måste man ju ha något att se fram emot och glädjas åt. Så i helgen har jag surfat runt mellan olika bands webshopar för att kolla in t-shirtar och annan merchandise som jag inte förstår att jag har kunnat leva utan. Men det är ändå något speciellt med att köpa sakerna på plats i samband med att bandet spelar live. Så jag lugnar mig lite.

Men när jag skulle ut på promenad upptäckte jag att mina basketkängor håller på att falla sönder. Jag gick sonika in på Converse hemsida och hittade ett par helt bedårande skor i grått med mönster av kedjor och nitar i silver. Priset var så klart överkomligt också. Men sedan dök det gamla vanliga hinderet upp. Att de inte skeppar utanför nordamerika. Sedan har jag letat och letat, men inte kunnat hitta dem någon annanstans. Vad jag däremot hittade var ett par rödsvartrutiga till en tredjedel av vad de kostar här i Sveriga och endast dryga sextio kronor i frakt. Thank God for UK, som faktiskt skeppar till hela EU.

En annan god nyhet är att jag får möjligheten att se The Poodles ytterligare en gång denna sommar. På torsdag spelar de här i stan. Från början var det nog tänt att H.e.a.t. skulle spela, men när jag skulle kolla speltiden upptäckte jag att det var ändrat till pudlarna. Visst är jag lite besviken över att missa H.e.a.t. eftersom jag även missade dem i Göteborg nu i maj. Men The Poodles känns som en fullgod ersättning.

Snart, snart drar mina festivaler för i år igång också. Mycket gott väntar runt hörnet.

Blickar

Kom hem från jobbet lite senare än vanligt. Det hade heller inte varit någon speciellt bra dag, så jag kände mig ganska sliten när jag gick upp för gatan med hunden. Emot mig kommer tre killar, två gående och en på cykel. Jag ser ganska snabbt att allihop har långt hår och tittar väl lite förstrött om jag kan avgöra deras musiksmak med hjälp av deras t-shirtar. Men istället störs jag av att den ena stirrar hejdlöst på mig. Så jag försöker att titta utan att titta om ni förstår vad jag menar. I vilket fall så är ögonblicket snart förbi och när jag kommer hem tittar jag i spegeln för att försöka förstå vad han stirrade på. Men jag ser ju helt normal ut. Sandaler, shorts, tröja, inga utmärkande smycken, ingen mat, inga blodfläckar eller andra konstigheter. Först då inser jag faktum. Han spanade in mig, helt enkelt.

Veckans tema är förövrigt flyg. Igår under en lunch kläckte jag och en kompis/kollega en helt suverän idé som ska bli vårt nya projekt en tid fram över. Om man söker på airport på Spotify kan man få fram en hel del kitchiga låtar.

Musiktema

Vissa veckor roar jag mig med att lyssna på musik efter ett tema. Jag lyssnar på annat också, men det kan till exempel handla om att hitta så många låtar som möjligt med ordet black i titeln eller som förra veckan när jag hade stadstema. Det blev låtar som Detroit Rock City med Kiss, The Boys Are Back in Town med Thin Lizzy och Ain't no Love in the Heart of the City med Whitesnake. Just nu sitter jag och spånar på tema för den här veckan. Kanske Sonispere festival tema kan vara på sin plats eftersom jag nu vet vad jag ska jobba med på festivalen. Jag är inte helt nöjd, men inte helt missnöjd heller. Jag antar att man inte kan förvänta sig så mycket mer när det ju ändå är den första festival jag jobbar på.

Musiken i vardagen

Idag gick jag och tänkte på hur musik är kopplat till olika händelser i våra liv. Att de flesta tänker på den blomstertid nu kommer när det är skolavslutning, eller att par ofta har en låt som symboliserar deras förhållande eller att vi ofta tänker på en speciell låt i förhållande till en viss period i våra liv är väl inte så konstigt. Fast idag gick jag förbi en polis på gatan och inne i mitt huvud började jag sjunga på "här är polisen som mitt i gatan står, han visar hur man kör han visar hur man går". Min första tanke var att det var tur att jag inte började sjunga högt. I nästa stund började jag fundera på varför jag aldrig kommer tänka på "en sockerbagare här bor i staden" när jag går förbi ett bageri. Nåja, att polisen i visan naturligtvis är en man är inte ens värt att diskutera.

En annan del av rockmusiken

Sitter och tittar på "I en annan del av Köping" och påminns om när jag kom till The Poodles spelningen senast. Jag anlände ganska tidigt och för en stund kändes det som att jag hade hamnat mitt i TV-serien. Men så började jag fundera över hårdrocken och dess historia. Det har ju alltid funnits en rebellådra och en anstrykning av utanförskap i hårdrockskulturen. Det har ju inte heller alltid varit socialt accepterat att som man ha långt hår, eller gå klädd i nitar, skinnkläder och så vidare. Jag tror att det också har medfört att inom hårdrockskulturen har bildats en acceptans för individen och de olikheter vi har. Men inom musiken kan vi förenas och förstå varandra. Jag antar att det kan vara likadant med fotboll.

För övrigt så är jag väldigt nöjd med att äntligen ha fått igång mitt internet igen. Måste kolla om det finns någon androidapplikation för blogspot. Hmmm...