Sonisphere - Imperial State Electric och HammerFall

Jag vill inte åka hem. Även om det till slut blev Sveriges säkert regnigaste festival så ville jag inte att den skulle ta slut. Jag lämnade nyss ett soligt Stockholm och åker nu genom regnet, men jag vill inte åka hem. Kanske är det för att festivalförtrollningen nu okompromissbart måste brytas.

Nåväl, innan jag började jobba hann jag med att både se Imperial State Electric och HammerFall. Jag har tidigare bara hört Imperial State Electric på Spotify, men de visade tydligt vart skåpet ska stå. Niklas Andersson som ju varit såväl sångare och gitarrist i The Hellacopters som trummis i Entombed fick i det avslutande numret visa upp hela sin musikaliska bredd. Efter att ha inlett låten på sång och gitarr lämnade han över sången till gitarristen Tobias Egge innan han drog av sig jackan och tog plats uppe vid det dubbla trumsetet brevid Thomas Eriksson. Lite skrytigt kan kanske tyckas, men helt klart underhållande eftersom bandet samtidigt såg till att få med publiken på noterna.



Mellan spelningarna hörde jag Anthrax som spelade på den andra scenen. Jag är ganska ambivalent när det gäller dem. Vissa låtar gillar jag, som till exempel Out of Sight, Out of Mind, medan andra klarar jag knappt att höra. Men som jag brukar säga jag har troligtvis inte lyssnat tillräckligt på dem.



HammerFall öste på från början till slut. Ibland får jag lov att säga att de är som bäst när de gör korta spelningar. Då brukar de välja bort down-tempo låtarna, mellansnacken och eventuella trumsolon signerade Anders Johansson. Till och med min HammerFall-motsträviga väninna är nu till viss del omvänd. Redan innan de startade blev jag för övrigt helt förälskad i motivet på deras backdrop. Det motivet vill jag ha en t-shirt med.